Fraktsedel för farligt gods

Två dokument som beskriver samma last

En vägtransport av farligt gods kräver två dokument som handlar om samma sak: fraktsedeln, som är avtalet, och godsdeklarationen enligt ADR 5.4.1, som beskriver det som transporteras med regelverkets begrepp. Att utfärda dem var för sig är det som ger upphov till den klassiska avvikelsen mellan antalet kollin i det ena och i det andra.

DGAssistant utfärdar båda från samma sändning. Godset beskrivs en gång, med UN-nummer, officiell transportbenämning, klass, förpackningsgrupp och tunnelrestriktionskod, och det är den beskrivningen som förs över till båda dokumenten.

Vad ADR-dokumentet tillför

Godsdeklarationen innehåller de uppgifter som regelverket kräver i varje enskilt fall, och programmet avgör vilka som är tillämpliga:

• Undantag enligt ADR 1.1.3.6 med exakt totalpoäng när lasten understiger gränsvärdet 1 000.
• Den mest begränsande tunnelrestriktionskoden för allt som transporteras, eftersom det är den som styr vägvalet.
• Begränsade och reducerade mängder; tömda, ej rengjorda förpackningar; miljöfarliga ämnen och ämnen med förhöjd temperatur.
• Tekniska benämningar för det gods som kräver sådana, och uppgiften om behörig myndighet när benämningen föreskriver det.

En uppsättning handlingar för föraren

ADR-dokumentet följer med som bilaga till fraktsedeln, så att föraren har med sig en uppsättning och inte två, och båda hittas samtidigt vid en kontroll.

Om lasten ändras före avfärd genereras fraktsedeln på nytt med godset som det faktiskt är, och den tidigare versionen sparas så att det går att visa vad som utfärdades vid varje tidpunkt.

Se även ADR-godsdeklarationen och guiden om fraktsedlar.